Det var bättre förr. Då var det pilsner och pølser, Elkjaer och Laudrup, klapphattar och dansk dynamit. Nu är det extremistpartier, ungdomskravaller, Muhammed-karikatyrer och ett landslag som slutat gnistra.
Gammeldansken Preben Elkjaer
Erik Niva skriver i senaste ”S” att den danska nationen sägs vila på tre grundfundament: ”Frihed, frisind og folkestyre”. Ledordet i sammanhanget är ”frisind”, det okuvliga frisinnet som givit danskarna sin oberäkneliga stil och särskiljt dem från sina nordiska grannar. Preben Elkjaer var själva sinnebilden för det danska frisinnet. En oförutsägbar anfallare som sa vad som föll honom in och rökte på lagbilderna. En kaxig kille som själv tyckte han var världens bäste forward, och som gärna berättade det om och om igen.
- Anledningen till att jag lyckades så bra var att jag hade ett orubbligt självförtroende som jag lyckades använda på rätt sätt. Om jag inte gjorde mål under en period så kunde jag ändå säga åt kritikerna: ”Håll käft! Jag är fortfarande världens bäste anfallare” – och verkligen tro på det.
Ett tidstypiskt, populärt danskt skämt som väl speglar bilden Danmark (och säkert Preben själv) hade av Preben Elkjaer:
”Johan Cruyff, Michel Platini, Diego Maradona, og Preben Elkjær pralede om, hvem der var den bedste fodboldspiller.
Cruyff sagde, at Hollands dronning påstod, at han var verdens bedste fodboldspiller.
- Som om det er noget at prale af, sagde Platini, Paven af Rom siger, at jeg er den bedste fodboldspiller i verden.
Maradona påstod, at Gud havde sagt, at det var ham, der verdens bedste fodboldspiller.
- Det har jeg aldrig nogensinde påstået, lød det fra Elkjær.”
I dagens alltmer strömlinjeformade Danmark, i vilka nyckelorden är det sunda och det normala, hade det knappast funnits plats för en rättfram typ som Preben Elkjaer, en typ som inte gärna fogade sig och knappt kunde stava till ordet Jantelag. Frisinnet ska bort. I grunden finns en renhetstanke, som inte lämnar plats för den som avviker eller invänder. Det är dags att göra upp med låt-gå-mentaliteten, förra århundradets sätt att lösa saker på.
Preben Elkjaer debuterade i landslaget borta mot Finland 27/6-77 och gjorde båda målen. I sin andra match, året efter, gjorde han kort efter sitt inhopp det avgörande 2-1 borta mot Norge. Efter den matchen var han ordinarie i landslaget. Elkjaer var en av de främsta orsakerna till att Danmark för första gången lyckades kvala in till ett stort mästerskap, bl a gjorde han 1-0 borta mot Grekland 1983 där en seger med 2-0 säkrade Danmarks plats vid EM 1984 i Frankrike. Turneringen som blev Prebens stora genombrott. Han gjorde mål mot Jugoslavien och blev matchvinnare i matchen mot Belgien som vanns med 3-2. Elkjaer blev tyvärr också den store danske ”skurken” då han missade sin straff i straffsparksläggningen i semin mot Spanien, straffen efter satte Manuel Sarabia till slutresultatet 6-5 för Spanien.
Det var dock ingen tvekan om att Preben Elkjaer var en av världens farligaste och bästa anfallare under mitten av 80-talet, något som ytterligare förstärktes av hans spel under kvalet till VM 1986 i vilket han stod för några avgörande insatser. Elkjaer blev senare en av VM-turneringens stora profiler, en turnering i vilken Danmark med spelare som Preben, Michael Laudrup, Frank Arnesen, Søren Lerby och Jesper Olsen spelade en bländande fotboll som charmade hela världen. I gruppspelet besegrades Skottland med 1-0, Västtyskland med 2-0 och Uruguay med osannolika 6-1. Danmark kallades allmänt för Europas brassar. Preben Elkjaer gjorde 4 mål under VM 1986 och utsågs till turneringens tredje bäste spelare efter Diego Maradona och Toni Schumacher.
Elkjaer deltog också i det danska landslaget under EM 1988, men där lyckades han varken göra mål eller imponera spelmässigt. Den svaga danska insatsen under EM medförde ett generationsskifte och Danmarks förlust med 2-0 till Västtyskland i den avslutande gruppspelsmatchen blev Prebens sista landskamp. Totalt blev det 38 mål på 69 landskamper.
Preben blev proffs tidigt, redan som 18-åring skrev han på för FC Köln, där han under 2 säsonger spelade 9 matcher och gjorde 1 mål. Nästa anhalt blev Belgien och Lokeren där han under 6 säsonger hann med 98 mål på 190 matcher. Efter succén vid EM 1984 blev han såld till Verona i Serie A för 20 miljoner kronor. I Verona blev han tillsammans med västtysken Hans-Peter Briegel nyckelfiguren bakom Veronas högst sensationella serieseger 1985. Under 4 år i Verona gjorde Elkjaer 48 mål på 130 matcher. Ett av de mer berömda målen var när han sänkte Juventus i bara strumplästen. En av säsongerna blev han också premiärmålskytt i Serie A, för vilket han belönades med x antal 100 flaskor vin. De sista åren av karriären spelade han i Vejle BK var han avslutade sin spelarkarriär med ett rött kort i sin sista match…
Efter en kortare tränarkarriär och ett misslyckande som manager för Silkeborg ägnar sig Preben idag åt egna affärer samtidigt som han jobbar för Viasat med deras Champions League-sändningar, en roll i vilken han inte är helt okontroversiell och inte lämnar många oberörda. Antingen älskar man honom, eller så hatar man honom. Han håller alltså fortfarande en hög profil och är en megakändis i Danmark.
Den som vill stifta lite närmare bekantskap med Preben Elkjaer föreslås kika förbi den danska smørrebrødsdrottningen Ida Davidsens butik på Store Kongensgade 70 (i närheten av Kongens Nytorv) för att beställa en ”Preben Elkjaer”, tyvärr har Ida stängt på lördagar, men Köpenhamn lär väl (förhoppningsvis) stå kvar ett tag efter helgens svenska invasion… Om inte så följer receptet (och en liten dansk språklektion) nedan:
”Preben Elkjær”
½ skive rugbrød med smør
1 paneret rødspættefilet
2 spsk remoulade
2 grønne slikasparges
½ skive røget laks
2 krøddersild
1 citronbåd
Læg den varme rødspættefilet på brøder. Remouladen lægges på skrå i en bræmme med en asparges på hver side. Den røgede laks formes som en ring og lægges i midten, og på hver side af den lægges en kryddersild. Citronbåden lægges på halen.
Vel bekomme!
Avslutningsvis måste vi veta hur det går med rökningen, cigaretten blev ju ändå något av Prebens signum under karriären. Röker du fortfarande?
Nej. Jag la av samtidigt som jag slutade med fotboll. Då fanns det ingen anledning att hålla på längre. Så länge jag spelade rökte jag alltid lite efter uppvärmningen, precis innan jag skulle ut på plan igen. Och sedan var det ju det första jag gjorde när jag kom tillbaka in efter matchen. På min tid gick det bra med cigaretter i omklädningsrummet. Så är det inte längre. Rökningen försvann från dansk fotboll med mig.
/Skrivet för Camp Sweden, 2007-05-31
Publicerat av zuperz 
Publicerat av zuperz 
Publicerat av zuperz 
